Monte är hos änglarna

Det är tungt ikväll, riktigt j-vla jobbigt. Sorgen verkar aldrig ta slut i år...

Vår lille perserkille Monte har ikväll fått somna på djursjukhuset. Han är en av de kattungarna som förra hösten blev så sjuka efter den första vaccinationen. Troligen fick han någon form av hjärnskada, vi har märkt att han varit annorlunda och lite trött ibland. I början på december fick han som någon form av anfall och var inlagd på djursjukhuset i några dygn. Han fick komma hem och har mått hur bra som helst fram tills i eftermiddag då han återigen blev dålig. Han fick så jobbigt med andningen och vi såg att han hade det väldigt tufft, hur svårt det än var så tog vi beslutet att låta honom få somna och komma till änglarna.

En del av er kanske tänker att "de har ju så många katter ändå" men det kvittar, det saknas en individ, en av våra familjemedlemmar. Vi sörjer och saknar honom redan, en som sörjer ännu mer är Elvis som ikväll förlorat sin allra bästa kompis, de som tvättat varandra, busat, sovit ihop...När Monte somnat ikväll fick Elvis komma in och lukta på honom, ett sniff sen vände han sig mot dörren och ville gå ut. Det var så tydligt att han visste att Monte inte längre var där...

År 2008 har varit ett kämpigt och jobbigt år för vår del. En sorg läggs till en annan och bördan blir tyngre att bära. Ibland undrar jag hur man ska orka? Julen har varit tuff, saknaden efter Vilhelm har varit stor, större än ja någonsin kunnat tro. Jag menar att det kändes som om jag bearbetat sorgen över Vilhelm, men den finns där fortfarande och gör sig påmind ibland. Så att mista vår buskatt Monte känns så orättvist, men när är livet någonsin rättvist?

Kvällen innan julafton var jag på djursjukhuset med en gammal katt som tillhörde ett äldre par som jag känner, katten var född utan svans och har hela livet haft problem med att kunna gå på lådan. (Avsaknaden av svans kan göra det svårt för katten att uträtta sina behov). Den här katten har hela sitt liv stått på medicinering för att kunna sköta magen, han har varit högt älskade av sin matte och husse som gjort allt för honom. Men kvällen innan julafton var hans kropp slut, 15 år är en aktningsvärd ålder. Det gjorde mig så ont att behöva tala om för det äldre paret att det var dags att släppa taget, att ge djuret den där sista kärleksförklaringen och låta honom få somna in och slippa lida.

Idag fick jag och Johan själva fatta detta beslutet angående Monte. Så nu blir det full rulle uppe hos änglarna! Monte kommer att visa dom hur man har kul och hittar på massor av bus, för det har han visat oss under den korta tid vi fick ha honom hos oss!