Underbara vår!

Vilken underbar tid det är nu =) Att promenera med Elvis och njuta av naturen är så härligt, ett av våra favoritställen är i Krankelösa nere vid ån. Där finns flera mysiga promenadstigar och just nu kan man njuta av vitsippor i mängder, svalört, blåsippor och gullvivor! Så jag måste bara dela med mig av lite bilder från dagens promenad. Önskar att ni även kunde känna solens värme, höra den porlande ån och fågelkvittret också =)

Criollo's första utställning

I söndags var Criollo på sin allra första utställning. Det var Dackekatten som bjudit in till utställning i ishallen i Värnamo. Criollo skötte sig fint men var lite blygg, vilket även domaren, Lone Lundh, påpekade =) Men han fick en jättefin bedömning och Ex1. Lone tyckte att han var en mycket, mycket lovande kille!
Det var på det hela taget en rolig dag och vi träffade många trevliga kattmänniskor och såg massor av vackra katter! Det kändes lite konstigt att inte ställa ut någon perser men på samma gång så var det ganska skönt att bara kunna njuta av utställningen och inte hålla på att preparerar päls och greja vilket man annars får göra.

Det blir inte alltid som man tänkt

Som jag skrev i förra veckans inlägg väntade vi på Diba's kattungar. Men vår lilla Diba fick endast en döfödd kattunge, så det blev inga persersmåttingar just nu. Diba mår bra och det är huvudsaken, hon har inte letat efter ungen, hon visade tydligt att hon förstod att den var död när den kom ut.
Vi var osäkra på om hon hade någon mer unge kvar i livmodern så på torsdagsmorgonen var vi och röntgade henne. Hon var klar, vilket ändå var bättre än om hon haft någon mer död unge att föda fram, eftersom de i så fall fått sätta igång värkarbetet igen. Men visst blir man besviken när det inte blir som man tänkt...
Eftersom Diba hade så mycket mjölk var jag orolig för att det skulle bli problem med mjölkstockning osv. nu när hon inte hade några ungar att ge di till men dagen efter hade mjölkproduktionen upphört.

Idag är det nog dags..

...för förlossning i huset. Perserhonan Diba är i dag på 64:e dagen i dräktigheten. I går förmiddag gick "slemproppen" som är ett tecken på att det snart är dags för ungarna att komma till världen, hon har även fyllt på mjölk i juvrena. Så nu är det bara att vänta =) Hon bäddar och stökar i bolådan, tvättar sig på magen och i rumpan, förbereder sig helt enkelt, som alla mammor gör ;o)

Diba på Calmare Kattklubbs Klubbmästerskap i november 2008

Den blivande pappan heter Winnö's Zingo och bor i Skåne. De andra katterna och Elvis vet så väl vad som är på gång, de väntar det också =)

Våra knasiga kattungar =)

Det märks att det snart är flyttdags för sportbilskullen, de börjar nu bli lite lagom "odrägliga" ;o) Många frågar ju om det inte är svårt att skiljas från kattungarna när de ska flytta. Jovisst är det så men det brukar tydligt märkas när de är i den åldern att de är mogna för att flytta till sina nya hem.
Enligt SVERAK's regler så får kattungar flytta från sin mamma först vid 12 veckors ålder. Som uppfödare följer man detta men tänk så många "huskattungar" som får flytta redan vid 8 veckors ålder, det är en vanlig missuppfattning hos folk att kattungar kan flytta vid samma ålder som hundvalpar. Men så är det inte - en åtta veckors kattunge har massor kvar att lära sig av sin mamma för att bli en sund, trevlig och social katt. Och de är inte helt avvanda heller i den åldern.

Våra smågrabbars iver över att "utforska världen" är större än nånsin nu och de är tuffa och orädda för det mesta.
Ferrari är snabb som en vessla på att smita ut så fort ytterdörren öppnas, ibland hjälper det inte hur försiktig man än är, vips så kommer han farande och slinker förbi en ut.


De ska vara med överallt och i dag tog Bugatti ett ofrivilligt dopp i toalettstolen, innan jag hann sätta mig ska jag väl tillägga ;o) men otäckt ändå eftersom vi har en sådan där rengörningsmojäng som gör vattnet alldeles blått. Så det blev till att duscha Bugatti, han är så underbart snäll den lille killen! Eftersom badet var oplanerat och akut så fanns bara Elvis hundschampo till hands men det funkade bra på katt också =)

Elvis: "Hmm du luktar precis som jag brukar göra när hag har badat"

Elvis: "Bäst att kolla så att matte gjort det ordentligt, där tror jag minsann att hon missat lite"

Aptiten är stor, de är "utsvultna" när det är dags för mat - torrfoder har de tillgång till hela tiden men vi ger också mjukmat, kött eller fisk ett par gånger om dagen. Maten delas upp på flera brickor så att alla katterna ska få plats att äta och matte/husse gör det så låååååångsamt och det tar såååå lång tid innan det serveras tycker smågrabbarna.
De jamar "att de håller på att dö av hunger" om inte matte/husse skyndar sig. Ibland har de fått för sig att springa hela vägen upp för benen och upp till axeln genom att klättra i kläderna, en ovana som de inte får hållas med så klart.

Maserati har inte tid att vänta utan tar för sig direkt ur burken, först lite försiktigt och sen kör han ner hela huvudet.

Att ha kattungar hemma bjuder på många skratt. Som här när Ferrari satt sig på servetten på tallriken när vi dukat till middag. Svårt att bli arg på någon som ser så oskyldig ut, eller hur?

"Vadå, är det fel att sitta här?"

"Jag ska ju bara tvätta mig lite"

Tro nu inte annat än att vi älskar dessa busungar, att ha kattungar i huset är det underbaraste man kan tänka sig =) Och visst känns det i hjärtat när vi skiljs från dem men det ger lite tröst i vetskapen att de kommer att få det sååå bra i sina nya hem hos sina nya familjer!

Massa prickar

Trötta kattungar med massa prickar:-)

Grrrrrrr!!!!

Vår besöksräknare från www.utvecklarna.se har helt plötsligt slutat att fungera! Grrr!!! Va arg jag blir! Och deras hemsida är nerlagd, hur ska jag få veta hur många besökare vi haft fram tills nu, nån som vet hur jag får reda på detta?

Ett svårt beslut

I onsdags, den 8 april, när vårsolen sken och fåglarna kvittrade tog vi det tunga beslutet att låta vår älskade Nelson vandra över till änglarna.
Detta var inget lätt beslut, vi har skjutit upp det många gånger förut men nu kunde vi inte det. Vi har verkligen försökt allt för att få honom att må bättre, veterinärundersökningar, antibiotika-kurer, homeopatmediciner, Feliway (lugnande feromoner) djurkommunikatörer och "Lycko-piller". Trots detta blev hans kissande på allt och inget i kombination med småbråk med de andra katterna till slut ohållbart. Varken vi eller Nelson mådde bra av detta. Dessutom hade han de senaste månaderna blivit tunnare, han som alltid varit en stor och muskulös kattkille.
Att låta honom flytta till ett nytt hem var inget alternativ. Nelson var ett år gammal när han och kullsystern Stess kom till Johan i vad som då blev deras fjärde hem! Som ni förstår hade de båda en tuff start i livet, vilket satt sina spår.

Nelson har varit familjens clown, en som både kunde tända lampor, öppna kylskåp och garderober. Den som alltid satt i fönstret på övervåningen och väntade på att husse skulle komma hem - för att så fort han såg bilen stanna utanför rusa ner för trappan och otåligt vänta vid ytterdörren. Han såg husse långt innan jag hörde att Johan kommit hem.

Han var alltid först vid ytterdörren när någon ringde på, snabb till att smita ut om han fick chansen för att väl utkommen funderar över var han egentligen hamnat =) Nelson satt alltid på pallen i köket och övervakade allt som hade med matlagning att göra och knyckte gärna en köttbit när han kom åt genom att spetsa den på klorna. När skogishonan Lycka var kattunge lärde Nelson henne att äta torrfoder på det sättet hon gör än i dag - genom att plocka upp en kula med tassen, slänga iväg den en bit från skålen och sen äta upp den ;o)

Sista eftermiddagen kom Nelson ovanligt nog upp i sängen och la sig intill oss, han spann och trampade och verkade vilja ta farväl av oss. Vi var hos honom när han somnade lugnt och stilla på djursjukhuset.

Älskade Nelson, hoppas du har det bra nu, vi saknar dig och din stora personlighet här hemma!