KM, nytillskott och busungar

Var tar tiden vägen egentligen? Den går så fort och nu är det återigen länge sedan vi bloggade ;o) Så vi har hunnit med en hel del som vi vill dela med oss av.
Vi börjar med Calmare Kattklubbs klubbmästerskap som gick av stapeln den 7:e november i Kalmar Folkets Park. Vi ställde ut Teddy, Electra och Criollo och alla tre fick jättefina bedömningar. Konkurrensen var hård bland alla vackra katter av olika raser som visades upp under dagen.

Teddy på domarbordet.

Electra trivdes i famnen på domaren Mats.

Här syns Electras vackra spottar.

Criollo hos domaren Cecilia.

Electra var ju där för att försvara sin klubbmästartitel från förra året =) hon är i superfin pälskondition just nu så det är så roligt att visa upp henne. Vi ställde upp i en sidoklass "Herre på täppan" som går till så här: katterna går upp två och två och domarna pekar på den som de tycker bäst om och den får ställa sig sist i raden igen och så håller det på tills det bara är en katt kvar. Det blev en "Dam på täppan" den här gången, nämligen vår Electra ;o)
Domare i den här tävlingen var Maritha från Katthemmet Kompis, Carina Svärdståhl från Swärdmons/Tassalogen och Henrietta från Pysslingens Ragdoll.

Electra blev Bästa Kastrat och var med upp till Klubbmästare, men i år togs segern hem av en underbart vacker skogiskille från S*Vildhjärtats. Electra lämnar med glädje över titeln till S*Vildhjärtats Cute Is What We Aim For. Stort GRATTIS från oss till Klubbmästaren 2009 med familj!
Men vi gick inte hem utan priser, kolla in det här prisbordet och då är inte allt foder med på bilden. Klubben hade ordnat med otroliga priser!

Två av våra katter har jobbat på egen hand så att säga, nämligen perserhonan Diba och européhanen Criollo. Har man fertila katter av två olika raser i sin uppfödning så måste man ju vara vädligt försiktig så att de inte parar sig med varandra.
Men det är precis vad som har hänt här hemma, vi har ingen aning om när detta har hänt, Diba har inte visat något löp ( vilket hon vanligtvis gör väldigt tydligt) och Criollo är begränsad i sitt umgänge med de andra katterna förutom kastraterna. Kattparningar brukar vara ganska högljudda och inte gå obemärkta förbi men de här två har lyckats med att klura oss på något sätt. För lite mer än en månad sedan märkte vi att Diba sov mer än vanligt, först var vi oroliga att hon blivit sjuk men vid närmare koll upptäckte vi att hennes spenar var stora och att hon ökat i omfång om magen, alltså var hon dräktig och den enda hanen som hon skulle kunnat parat sig med var så klart Criollo. Ja vad gör man, det är levande varelser vi har att göra med och de kommande kattungarna var lika välkomna som alla andra.
Söndagen den 8:e november födde Diba två små fina, friska killar. En svartspotted - precis som sin pappa och en svart som i dagsläget ser ut att bli långhårig som sin mamma. Diba är sååå duktig med de små, hon älskar att ha kattungar så vi glädjer oss med henne. Den svarta killen är redan tingad =)

Nyfödda!

En stolt mamma Diba med sina småttingar.

Nu har vi hunnit bli åtta dagar =)

De tre busungarna i Nellies kull har hunnit bli 4 veckor och har nu äntligen fått namn! Temat den här gången blir "kändiskockar" Så låt oss presentera: Gordon Ramsey, Nigella och Jamie Oliver.

S*Offsides Gordon Ramsey

S*Offsides Jamie Oliver

S*Offsides Nigella

Här är hela gänget: Nigella, Jamie och Gordon

Diplomerad

I förra veckan slutförde jag min utbildning och kan numera titulera mig Diplomerad Hundfrisör =) På tisdags kvällen hade vi avslutning hemma hos vår lärare Marina med god mat och dryck. Jag drack alkoholfritt så klart men ett halvt glas skumpa blev det för att skåla med, det tror jag inte "bebban" tog någon skada av . Naturligtvis kände vi alla ett visst vemod då detta var slutet på utbildningen och sista kvällen tillsammans. Elvis kommer att sakna sin lilla norska "flickvän" Bonnie. Det var som om de visste att de snart skulle skiljas åt när de kröp ihop på soffan tillsammans.

Hela gänget samlat =)

På onsdag morgonen innan hemfärd tog vi kort där vi håller våra diplom.

Fler ruskprickar

Här kommer lite bilder på våra små ruskprickar, vår senaste europékull. Kattungarna är cirka 10 dagar på bilderna och har precis slagit upp sina små blå för att beskåda den stora vida världen. Som vi skrivit så är det 2 killar och en tjej, namntema tages tacksamt emot.

Mycket att göra

Lite uppdatering om Nellie och småttingarna. Tyvärr klarade sig inte den lilla smokehonan som legat fel, hon dog på måndag eftermiddagen.
Men de övriga tre bebisarna mår bra, Nellie måste ha grädde i tuttarna för de ökar mycket i vikt från dag till dag =) I går morse hade svartsilver killen ökat 30g på ett dygn ;o)
I kväll har vi hjälpts åt att bada Teddy och Electra inför lördagens utställning i Värnamo. Det blir en hektisk helg för på söndag morgon bär jag och Elvis i väg till Vimmerby igen, för sista gången på kursen. Det är blandade känslor så klart, det är skönt att ha genomfört kursen men sorgligt att skiljas från de andra. Elvis kommer sakna sin lilla norska flickvän Bonny =(

Nu har de kommit!

Efter en enormt lång och jobbig natt är de äntligen här, Nellie och Criollos kattungar =)
Redan tidigt i går kväll kom det två tomma fosterblåsor men efter det dröjde det några timmar innan Nellie fick krystvärkar igen, det enda som skymtades i den lilla delen av blåsan som syntes var en liten, liten tass. Men den åkte fram å tillbaka utan att Nellie kunde föda fram den. Hon mådde dock bra, var lugn, gick på lådan, åt och drack och vilade mellan krystvärkarna. Så har det hållt på större delen av natten, jag och Johan har turats om att vara hos henne. Fram på morgontimmarna började Nellies krafter ta slut och vi förstod att det enda var att vänta på att Kalmar Djursjukhus skulle öppna. Klockan åtta satt vi i bilen på väg in samtidigt som jag ringde och sa att vi var på väg. De tog emot oss på en gång, änglar som de är =)
En röntgen bild visade på fyra småttingar varav den som låg på väg ut låg i ett svårt felläge. Det var ena frambenet som låg utsträckt och som vi sett tassen på samt att huvudet låg vikt åt sidan vilket gjorde det omöjligt för Nellie att föda fram den. Vi tvivlade dock på att den ungen skulle vara vid liv efter alla jobbiga timmar...Enda alternativet i en sådan här situation är kejsarsnitt. Vår oro till trots var alla fyra ungarna vid liv när de plockades ut ur livmodern, den första var dock medtagen men de andra var pigga och livliga trots mamma Nellies narkos. Med lite extra massage och lite syrgas så kom även den första ungen i gång.
Mamma Nellie fick ligga på dropp ett tag efteråt för att återhämta sig efter det tuffa förlossningsarbetet och hon var självklart groggy när hon vaknade till och förstod inte riktigt att det var bebisarna som kommit. När vi kom hem ville hon ligga för sig själv och sova ett par timmar vilket hon fick göra sen gick hon in i bodlådan och la sig hos sina små, hon var en suverän mamma förra kullen och jag tror inte det blir någon skilland den här gången bara hon fått hämta sig lite.
Och vad blev det då för småttingar undrar ni så klart? Jo som det ser ut nu...en svartsilver spotted hane, en brunspotted hane, en brunspottad hona och en svartsmoke hona. Två av varje kön.
Ett stort tack till personalen på Kalmar Djursjukhus för att ni finns och för det fantastiska jobb ni gör!

Ska de komma snart?

Kattungarna menar jag så klart ;o) Nu har åtminstone Nellie börjat bädda och stöka rejält i bolådan samt ha sammandragningar så nu dröjer det förhoppningsvis inte sååå hemskt länge till.
Det vore ju skönt att slippa vara vaken hela natten...

Inget väder för en whippet

Ösregn blandat med snö idag också suckade Elvis i morse. Han var snabbt ute och gjorde det han behövde i trädgården och sen in och la sig under täcket hos matte =)
Han ville inte ens gå ut på sin morgonpromenad idag, den fick vänta ända tills klockan elva och då var det matte som övertalade och tog på honom regntäcket.
Resten av dagen tillbringar vi inomhus och väntar på Nellies kattungar.
Criollo som vi försökt använda "stud-pants" på har lärt sig hur man tar av sig dem, så tyvärr kan vi inte lita på att han behåller dem på hela tiden. Vi kanske får prova med att köpa en storlek mindre? Vill inte att han ska gå och revirkissa här hemma...