Sockertopp

Det finns inget bättre i världen än att titta på Tilda och se hur hon växer och utvecklas dag, för dag. Hon är vår lilla sockertopp =)
Det känns som om det är dags att dela med sig av lite nya foton på tjejen, så håll till godo.

I randig pyjamas...

med häftigt tryck under fötterna =)

En leende Tilda

Tilda har börjat att fästa blicken, här är det leksaksgiraffen som hon fått syn på.

Vi har fått låna en bärsjal för att prova att bära Tilda i. Hon verkar tycka det är skönt, speciellt när hon har magknip.

Det gäller att ha rätt färger...Rött och vitt, KFF så klart =) Fast man är tjej kan man ju inte alltid vara klädd i rosa.

Elvis är väldigt förtjust i sin lillmatte, han håller koll på vart hon är.

På egen hand

Oj vad dagarna går snabbt, imorgon är Tilda redan 3 veckor. Johans 1o pappadagar plus några semesterdaar är redan slut, idag är Tilda och jag hemma på egen hand. Känns väldigt tomt utan Johan och lite nervöst nu när jag ska klara mig själv =)
Har inte tagit så mycket bilder på Tilda sista veckan, hon har fått hormonprickar i ansiktet och så har hon haft lite besvär med ögonen, alla nyfödda har tydligen trånga tårkanaler vilket gör att ögonen rinner och blir kladdiga. Med lite massage i ögonvråna så har hon blivit mycket bättre och ögonen rinner knappast någonting nu.

Den här bilden är från förra måndagen då mormor och morfar var här och hälsade på. Jag frågade pappa om han inte var orolig för att få ryggskott när han halvlåg så i soffan med Tilda i famnen =) Men vad skulle lite ryggskott göra när man kan ha det så här bra och bara sitta och titta på sitt lilla barnbarn?

Elvis har fått åka på lite "semester" i några dagar till min syster Christina och hennes sambo Börje. Så det är lite tomt utan honom här hemma, men jag vet att han har det toppen hos dem med sällskap hela dagarna och all uppmärksamhet, långa promenader och massor av kel. Vi vill inte att han ska få långtråkigt här hemma innan jag har hunnit komma in i lite rutiner med Tilda nu när Johan är tillbaka på jobbet.

Moses och Goliat har hunnit bli 13 veckor och ska snart flytta till sina nya hem. Det kommer att bli tomt utan dem här hemma också, sötungarna.

När Tilda kom till världen =)

Äntligen är hon här, vår efterlängtade dotter - Tilda. Vilken känsla!
I måndags kväll, den 18 januari, gick vattnet kl. 22.20 och vi valde att åka in till förlossningen då för att de skulle kunna ha mer koll på allt.
(Veckan innan hade vi varit inne en runda också eftersom det började sippra fostervatten och de prövade efter några dagar att sätta i gång förlossningen men utan resultat, vilket förbryllade läkarna. Det visade sig att de missat att undersöka att det verkligen var det riktiga fostervattnet som börjat sippra ut, istället var det någon yttre hinna med vätska som brustit, därför svarade inte kroppen på igångsättningen. Det var helt enkelt inte tid då. Så vi fick åka hem igen och vänta).

Väl inkomna till förlossningen installerades vi på ett rum och fick försöka sova lite efter att de kollat att allt var som det skulle med bebisen i magen. Under natten ökade sammandragningarna och fram på morgonen började det kännas rejält och vi fick flytta in på ett av förlossningsrummen. Klockan 6.00 på morgonen är jag öppen 5 cm och sammandragningarna ökar i styrka. Har bestämt oss innan för att klara av förlossningen utan ryggbedövning (eftersom jag drabbades av spinalhuvudvärk av den sist. Och det vill jag aldrig mer uppleva). Så nu fick jag lustgas och akupunktur.
Kl. 12.17 är jag öppen 7-8 cm, på eftermiddagen börjar jag att svikta i beslutet att avstå från ryggbedövning - just då känns vad som vara ett bättre alternativ än smärtan...Alla i rummet försöka peppa mig att avstå från ryggbedövningen eftersom det varit vår tidigare beslut.
Jag går med på att försöka ett tag till, kl. 15.15 är jag öppen 9 cm. De kopplar på värkstimulerande dropp.

Men eftersom det börjar dra ut på tiden och jag börjar vara väldigt trött så kallar de på narkosläkaren. Vilken visar sig vara samma kvinna som gav mig ryggbedövningen under Vilhelms förlossning och som jag svurit på inte skulle få röra mig igen, detta eftersom jag kände att hon var så stressad när hon satte nålen för ryggbedövningen och lyckades punktera hinnorna runt ryggmärgsvätskan så att denna senare kunde läcka ut och orska den svåra spinalhuvudvärken.
Jag får nu höra att jag inte har något val, det finns bara hon som kan sätta ryggbedövningen just då...Kan ju så här i efterhand säga att fatta belut under påverkan av lustgas är inget att rekommendera ;o) Så jag gick alltså med på att hon skulle lägga ryggbedövningen på mig. Kl. 17.10 - hon hinner ge lokalbedövningen men misslyckas att lägga ryggbedövningen. Kl. 17.30 får jag så krystvärkar, jag är övertygad om att "högre makter" rycker in för att jag inte ska ha ryggbedövningen...
Kl. 18.30 föds så vår lilla flicka, vilken underbar känsla!!!

Äntligen är hon här, den som legat där inne i magen i nästan 9 månader och kommunicerat med oss genom sina rörelser.

Första bilden på vår lilla familj!

Tilda blev lite medtagen precis när de klippte av navelsträngen och de fick ta med henne till akutrummet för att kolla upp henne men hon var snart tillbaka på mitt bröst igen.

Efter att hon ätit sitt första mål med mat, blivit undersökt, vägd, mätt, samt badad - av pappa, flyttas vi till BB.Tråkigt nog kunde inte Johan få stanna kvar över natten eftersom enkelrummen på BB var slut.

Tilda sover i sin lilla bb-säng, märkt med ett kort där det står; "Jag är dotter till Lotta & Johan. Jag föddes den 19 januari kl. 18.30. Då vägde jag 3355g och var 49 cm lång".

Personalen på förlossningen var underbar, vi hann ju med att träffa ganska många under tiden vi var där.
Min storasyster Christina var med under förlossningen och gav ett enormt stort stöd till både mig och Johan. (Hon var med under Vilhelms förlossning och vi ville att hon skulle få vara med den här gången när allt var som det skulle). Ser ni vilken stolt moster hon är?

Johan var tillbaka hos oss på BB på onsdagsmorgonen, här vilar Tilda på pappas arm. Skönt med magläge när små gaser stör tillvaron...på Tilda alltså ;o)

Tilda är barn nummer 76 som fötts på Kalmar under januari 2010. När vi åkte hem på fredagen hade det hunnit födas många fler små, det verkar vara lite baby-boom i Kalmar just nu.

Redo för hemfärd! Det här har varit vår målbild, att få gå ut genom entrén med vår lilla bebis!

Några av katterna när de önskar sin lillmatte välkommen hem.

Tusen tack för alla hälsningar vi har fått via Facebook, mail, sms och telefon samt de fina blommor vi har fått! Så många goa vänner vi har!

Tilda den 23 januari

Det blev en liten tjej;)

Klockan 18.30 idag föddes vår efterlängtade dotter Tilda, både hon och Lotta mår bra.

TV4 har varit på Katthemmet Kompis

Idag har TV4 varit och intervjuat Marita på Katthemmet Kompis. Inslaget hittar ni här!

Katthemmet Kompis

För er som undrar över hur det går med katterna efter branden på Katthemmet Kompis så är deras hemsida uppdaterad http://www.katthemmetkompis.se/ med vilka katter som överlevt och vilka de som setts ute. Många katter saknas och man vet inte vilka av dessa som fortfarande är i livet.

Uppmanar åter igen er bloggläsare att skänka en slant om ni har möjlighet, inget bidrag är som sagt för litet.

Är det någon av er som har tips på något som kan underlätta infångadet av de katter som är rädda och befinner sig ute runt gården? Fällor med mat är utsatta men än så länge har bara en katt gått i en av dem.

Katterna behöver komma in så fort som möjligt och de som är skadade behöver få omvårdnad omgående.

Hjälp oss hjälpa Katthemmet Kompis!

I kväll nåddes vi av den fruktansvärda nyheten att Katthemmet Kompis utanför Nybro brunnit ner. Marita och Sonny som driver katthemmet är goda vänner till oss och vi brukar hjälpa till med det vi kan. Vår lilla Misis är från katthemmet, hon flyttade in hos oss i höstas.
Här kan ni läsa mer om branden, tyvärr har tidningar som alltid en tendens att "överdriva" såsom till exempel antalet katter som brunnit inne. Många av katterna kunde räddas och det mest akuta problemet just nu är att förrådet med kattmat, sand osv gått om intet i lågorna. Därför behöver katthemmet all hjälp de kan få, inget bidrag är för litet! Här är Katthemmet Kompis Plusgirokonto 35 74 82-9
Ni som bor i närheten och har saker hemma som ni vill skänka till katthemmet, såsom foder, sand, kattlådor, transportboxar, matskålar, klösträd och kattbäddar osv kan kontakta oss så kan vi hjälpa till att förmedla detta.
Vi har själva varit där ikväll med mat, sand och toalådor.
Nu tänker vi främst på de katter som blivit skrämda under branden och räddningsarbetet och sprungit iväg, hoppas att de söker sig tillbaka så att de kan fångas in.