När Tilda kom till världen =)

Äntligen är hon här, vår efterlängtade dotter - Tilda. Vilken känsla!
I måndags kväll, den 18 januari, gick vattnet kl. 22.20 och vi valde att åka in till förlossningen då för att de skulle kunna ha mer koll på allt.
(Veckan innan hade vi varit inne en runda också eftersom det började sippra fostervatten och de prövade efter några dagar att sätta i gång förlossningen men utan resultat, vilket förbryllade läkarna. Det visade sig att de missat att undersöka att det verkligen var det riktiga fostervattnet som börjat sippra ut, istället var det någon yttre hinna med vätska som brustit, därför svarade inte kroppen på igångsättningen. Det var helt enkelt inte tid då. Så vi fick åka hem igen och vänta).

Väl inkomna till förlossningen installerades vi på ett rum och fick försöka sova lite efter att de kollat att allt var som det skulle med bebisen i magen. Under natten ökade sammandragningarna och fram på morgonen började det kännas rejält och vi fick flytta in på ett av förlossningsrummen. Klockan 6.00 på morgonen är jag öppen 5 cm och sammandragningarna ökar i styrka. Har bestämt oss innan för att klara av förlossningen utan ryggbedövning (eftersom jag drabbades av spinalhuvudvärk av den sist. Och det vill jag aldrig mer uppleva). Så nu fick jag lustgas och akupunktur.
Kl. 12.17 är jag öppen 7-8 cm, på eftermiddagen börjar jag att svikta i beslutet att avstå från ryggbedövning - just då känns vad som vara ett bättre alternativ än smärtan...Alla i rummet försöka peppa mig att avstå från ryggbedövningen eftersom det varit vår tidigare beslut.
Jag går med på att försöka ett tag till, kl. 15.15 är jag öppen 9 cm. De kopplar på värkstimulerande dropp.

Men eftersom det börjar dra ut på tiden och jag börjar vara väldigt trött så kallar de på narkosläkaren. Vilken visar sig vara samma kvinna som gav mig ryggbedövningen under Vilhelms förlossning och som jag svurit på inte skulle få röra mig igen, detta eftersom jag kände att hon var så stressad när hon satte nålen för ryggbedövningen och lyckades punktera hinnorna runt ryggmärgsvätskan så att denna senare kunde läcka ut och orska den svåra spinalhuvudvärken.
Jag får nu höra att jag inte har något val, det finns bara hon som kan sätta ryggbedövningen just då...Kan ju så här i efterhand säga att fatta belut under påverkan av lustgas är inget att rekommendera ;o) Så jag gick alltså med på att hon skulle lägga ryggbedövningen på mig. Kl. 17.10 - hon hinner ge lokalbedövningen men misslyckas att lägga ryggbedövningen. Kl. 17.30 får jag så krystvärkar, jag är övertygad om att "högre makter" rycker in för att jag inte ska ha ryggbedövningen...
Kl. 18.30 föds så vår lilla flicka, vilken underbar känsla!!!

Äntligen är hon här, den som legat där inne i magen i nästan 9 månader och kommunicerat med oss genom sina rörelser.

Första bilden på vår lilla familj!

Tilda blev lite medtagen precis när de klippte av navelsträngen och de fick ta med henne till akutrummet för att kolla upp henne men hon var snart tillbaka på mitt bröst igen.

Efter att hon ätit sitt första mål med mat, blivit undersökt, vägd, mätt, samt badad - av pappa, flyttas vi till BB.Tråkigt nog kunde inte Johan få stanna kvar över natten eftersom enkelrummen på BB var slut.

Tilda sover i sin lilla bb-säng, märkt med ett kort där det står; "Jag är dotter till Lotta & Johan. Jag föddes den 19 januari kl. 18.30. Då vägde jag 3355g och var 49 cm lång".

Personalen på förlossningen var underbar, vi hann ju med att träffa ganska många under tiden vi var där.
Min storasyster Christina var med under förlossningen och gav ett enormt stort stöd till både mig och Johan. (Hon var med under Vilhelms förlossning och vi ville att hon skulle få vara med den här gången när allt var som det skulle). Ser ni vilken stolt moster hon är?

Johan var tillbaka hos oss på BB på onsdagsmorgonen, här vilar Tilda på pappas arm. Skönt med magläge när små gaser stör tillvaron...på Tilda alltså ;o)

Tilda är barn nummer 76 som fötts på Kalmar under januari 2010. När vi åkte hem på fredagen hade det hunnit födas många fler små, det verkar vara lite baby-boom i Kalmar just nu.

Redo för hemfärd! Det här har varit vår målbild, att få gå ut genom entrén med vår lilla bebis!

Några av katterna när de önskar sin lillmatte välkommen hem.

Tusen tack för alla hälsningar vi har fått via Facebook, mail, sms och telefon samt de fina blommor vi har fått! Så många goa vänner vi har!

Tilda den 23 januari