Våra knasiga kattungar =)

Det märks att det snart är flyttdags för sportbilskullen, de börjar nu bli lite lagom "odrägliga" ;o) Många frågar ju om det inte är svårt att skiljas från kattungarna när de ska flytta. Jovisst är det så men det brukar tydligt märkas när de är i den åldern att de är mogna för att flytta till sina nya hem.
Enligt SVERAK's regler så får kattungar flytta från sin mamma först vid 12 veckors ålder. Som uppfödare följer man detta men tänk så många "huskattungar" som får flytta redan vid 8 veckors ålder, det är en vanlig missuppfattning hos folk att kattungar kan flytta vid samma ålder som hundvalpar. Men så är det inte - en åtta veckors kattunge har massor kvar att lära sig av sin mamma för att bli en sund, trevlig och social katt. Och de är inte helt avvanda heller i den åldern.

Våra smågrabbars iver över att "utforska världen" är större än nånsin nu och de är tuffa och orädda för det mesta.
Ferrari är snabb som en vessla på att smita ut så fort ytterdörren öppnas, ibland hjälper det inte hur försiktig man än är, vips så kommer han farande och slinker förbi en ut.


De ska vara med överallt och i dag tog Bugatti ett ofrivilligt dopp i toalettstolen, innan jag hann sätta mig ska jag väl tillägga ;o) men otäckt ändå eftersom vi har en sådan där rengörningsmojäng som gör vattnet alldeles blått. Så det blev till att duscha Bugatti, han är så underbart snäll den lille killen! Eftersom badet var oplanerat och akut så fanns bara Elvis hundschampo till hands men det funkade bra på katt också =)

Elvis: "Hmm du luktar precis som jag brukar göra när hag har badat"

Elvis: "Bäst att kolla så att matte gjort det ordentligt, där tror jag minsann att hon missat lite"

Aptiten är stor, de är "utsvultna" när det är dags för mat - torrfoder har de tillgång till hela tiden men vi ger också mjukmat, kött eller fisk ett par gånger om dagen. Maten delas upp på flera brickor så att alla katterna ska få plats att äta och matte/husse gör det så låååååångsamt och det tar såååå lång tid innan det serveras tycker smågrabbarna.
De jamar "att de håller på att dö av hunger" om inte matte/husse skyndar sig. Ibland har de fått för sig att springa hela vägen upp för benen och upp till axeln genom att klättra i kläderna, en ovana som de inte får hållas med så klart.

Maserati har inte tid att vänta utan tar för sig direkt ur burken, först lite försiktigt och sen kör han ner hela huvudet.

Att ha kattungar hemma bjuder på många skratt. Som här när Ferrari satt sig på servetten på tallriken när vi dukat till middag. Svårt att bli arg på någon som ser så oskyldig ut, eller hur?

"Vadå, är det fel att sitta här?"

"Jag ska ju bara tvätta mig lite"

Tro nu inte annat än att vi älskar dessa busungar, att ha kattungar i huset är det underbaraste man kan tänka sig =) Och visst känns det i hjärtat när vi skiljs från dem men det ger lite tröst i vetskapen att de kommer att få det sååå bra i sina nya hem hos sina nya familjer!