måndag 13 april 2009

Ett svårt beslut

I onsdags, den 8 april, när vårsolen sken och fåglarna kvittrade tog vi det tunga beslutet att låta vår älskade Nelson vandra över till änglarna.
Detta var inget lätt beslut, vi har skjutit upp det många gånger förut men nu kunde vi inte det. Vi har verkligen försökt allt för att få honom att må bättre, veterinärundersökningar, antibiotika-kurer, homeopatmediciner, Feliway (lugnande feromoner) djurkommunikatörer och "Lycko-piller". Trots detta blev hans kissande på allt och inget i kombination med småbråk med de andra katterna till slut ohållbart. Varken vi eller Nelson mådde bra av detta. Dessutom hade han de senaste månaderna blivit tunnare, han som alltid varit en stor och muskulös kattkille.
Att låta honom flytta till ett nytt hem var inget alternativ. Nelson var ett år gammal när han och kullsystern Stess kom till Johan i vad som då blev deras fjärde hem! Som ni förstår hade de båda en tuff start i livet, vilket satt sina spår.

Nelson har varit familjens clown, en som både kunde tända lampor, öppna kylskåp och garderober. Den som alltid satt i fönstret på övervåningen och väntade på att husse skulle komma hem - för att så fort han såg bilen stanna utanför rusa ner för trappan och otåligt vänta vid ytterdörren. Han såg husse långt innan jag hörde att Johan kommit hem.
Han var alltid först vid ytterdörren när någon ringde på, snabb till att smita ut om han fick chansen för att väl utkommen funderar över var han egentligen hamnat =) Nelson satt alltid på pallen i köket och övervakade allt som hade med matlagning att göra och knyckte gärna en köttbit när han kom åt genom att spetsa den på klorna. När skogishonan Lycka var kattunge lärde Nelson henne att äta torrfoder på det sättet hon gör än i dag - genom att plocka upp en kula med tassen, slänga iväg den en bit från skålen och sen äta upp den ;o)
Sista eftermiddagen kom Nelson ovanligt nog upp i sängen och la sig intill oss, han spann och trampade och verkade vilja ta farväl av oss. Vi var hos honom när han somnade lugnt och stilla på djursjukhuset.
Älskade Nelson, hoppas du har det bra nu, vi saknar dig och din stora personlighet här hemma!

Inga kommentarer: