Snart är det dags...

I morgon söndag är det 64:a dygn sedan Gori, vår européhona var hos sin stilige kavaljer i Norrköping. Nämligen Silverblommans Rambling Spots. Vad månde det bliva med två vackra prickiga föräldrar? Gori är rejält tjock om magen och äter glupskt allt hon kommer över, ost står som vanligt högt på favoritlistan när det gäller henne. Det är ful rulle där inne i magen och snart är det dags för bebbar i huset igen. Alltid lika spännande....

Fågelungar i nöd

Idag har jag gjort en god gärning =) Men jag ska ta det hela från början.

När Johan och jag flyttade in här i vårt hus så satt det en söt liten fågelholk på förrådsväggen, mest till prynad trodde vi. Men nu i sommar flyttade det in ett par flugsnappare i den, vi har hört ungarna pipa när föräldrarna kommit med näbbarna fulla med mat. De har matat sin barn så flitigt även om vi varit ute i trädgården.
Igår hörde jag ett fasligt liv på några skator och rusade ut för att se så de inte var och försökte ta "våra" små fågelbarn, men allt såg lugnt ut. Senare på kvällen satt vi ute och grillade och fågelungarna väsnades som sjutton i holken, konstigt nog dök ingen av föräldrarna upp med mat till dom. De skrek och skrek och hoppade upp mot hålet i holken. Vi satt länge och spanade för att se om någon av föräldrarna anlände. Men inte, hur dags går fåglar och lägger sig? Hmm, det var bara att avvakta tills morgonen och se om det blivit någon förändring då. Usch jag hade svårt att gå och lägga mig och sova, tänk om småttingarna inte överlevde natten.

Jag som vanligtvis är extrem morgontrött var uppe kl. 05.15, det ni! Jag intog spaningsplatsen i köksfönstret för att se om det kom någon fågelförälder med mat. Ingen dök upp och ungarna skrek hungrigt. Så vad gör Lotta? Jodå ut i nattlinnet, fram med en stege, utrustad med en spruta med i/d kattmat försökte jag kika in i holken och mata ungarna. Men tji fick jag, så fort jag gläntade på taket så blev de knäpptysta och tryckte - de körde metoden "om vi är helt stilla så syns vi inte". Vad skulle jag göra? På med datorn och googla på upphittade fågelungar. Hittade till sidan för KFV, Katastrofhjälp -fågel och vilt. Där fanns information hur man går till väga när man misstänker att fågelungar blivit övergivna.

" Misstänks en fågelunge eller fågelkull vara övergiven skall den övervakas på håll - långt håll - och under många timmar för att konstatera att den inte matas. Har du inte tid, så betrakta den inte som övergiven." Ok, det hade jag ju gjort, hittade en kontaktperson på Öland och skickade ett sms med förfrågan om vad vi kunde göra.

Efter det kröp jag ner i sängen till de två sömntutorna, Elvis och Johan, som inte vaknat av att jag varit uppe.

När Johan stiger upp några timmar senare, ropar han på mig, hjälp - några av ungarna hade hoppat ner från holken och satt utanför katternas rastgård. Som tur var så var de små helt ovetande om den intresserade kattskocken på andra sidan nätet.

Vi tog beslutet att lyfta ner fågelholken, fångade in de små och stoppa tillbaka dem i den. Nytt matningsförsök och nu var de med på noterna! Fem stora munnar gapade efter sprutan med kattmat, efter frukosten blev de lugna och somnade. Holken placerades i en transportbox i säkert förvar för katter och skator.

Men nu fick vi andra bekymmer; hur ofta ska en fågelunge ha mat? Kan man mata dem för mycket? Och framför allt hur länge skulle vi ta hand om dem innan de kunde släppas fria? Vi vet ju också att man som privatperson inte får ta hand om vilda djur men här kändes det som om det inte fanns något att välja på.

Några telefonsamtal senare fick jag tag på en annan medlem i KFV på Öland, som tur var ville han ta emot de fem små gullungarna. Så det blev en liten utflykt till Mörbylånga där ungarna överlämnades i trygga och erfarna händer.

Det var dagens goda gärning det =)

Förhoppningsvis får vi ett nytt par med flugsnappare som häckar i holken nästa sommar.

Sommartider

Oj, vad tiden går snabbt! Juni har redan passerat och med den midsommarhelgen.



Valpkursen fortsätter och Elvis och jag övar duktigt på övningarna som vi fått lära oss. Favoriten är fortfarande "geniövningen" om Elvis själv får välja.

Klasskompisen Bonzon gäspar stort efter ett en arbetsam balansövning. Och whippettiken Jessra väntar tålmodigt på sin tur att kliva upp på stockarna.

Blandras tjejen Thia klarar övningen galant och får godis av husse.

Ett mysigt fårskinn från IKEA, skulle alla whippar ha! Elvis passar på att njuta på detta när vi är i Vida på besök. Det är störtskönt att ligga och mysa på. Varför har vi inget sådant hemma, matte?

Elvis ser ut som om han är inbäddad i ett moln, kanske är det så det känns för honom att borra ner nosen i fårskinnet och bara njutaaaaaa.

Som hund och katt

Som hund och katt = med vänner! Åtminstone när det gäller Monte och Elvis, visst är de bara för söta tillsammans? Bilderna får tala för sig själva...

Födelsedagskalas

Jaha då har man blivit ytterligare ett år äldre =(
I söndags firade vi min födelsedag, om än några dagar för sent. På förmiddagen gjorde vi jordgubbstårtor, mums. Elvis slickade rent visparna från chokladmoussen. Vad ska man med diskmaskin till när man har en whippet?

Lite lek hann vi med också. Bus med husse - det är sååå kul när husse kryper omkring på alla 4:a.

Självklart att man ska få smaka mattes födelsedagstårta. Bortskämd? absolut inte =)

Åhh vad det är gott med jordgubbstårta, så gott att Elvis bara blundar och njuter av smaken. Gästerna tyckte också att tårtan var god =)

En underbar bukett med pioner fick jag att njuta av, de doftar himmelskt gott! Och är vackra att se på, de hör till mina absoluta favoritblommor i trädgården. Och vilka namn de har...den här sorten heter Sarah Bernhartd.

Den vita doftpionen har gått i arv från min gamlafarmor Ellens trädgård.

Bowl of Beauty - en skål av skönhet.

Även katterna uppskattar pionernas skönhet, eller är det bladverket som lockar? Här är det Baby och Mindie som "luktar på blommorna".

Bebisbesök

I fredagskväll hade vi besök av Emelie och Daniel samt deras lille son Romeo. Detta var första gången katterna här hemma träffade en "bebis" så det var kul att se deras reaktioner.

Nellie har fått syn på Romeo och han på henne.....

-Hmm, säger Nellie, det var en rolig liten människa och luktar gott gör han med =)

-Kolla! Katten har ett handtag där bak! Och det rör sig också.

Besök gärna Emelie, Daniel och Romeos blogg - Livat på landet

Emelie och Daniel gick i samma föräldrargrupp som oss och vi har behållt kontakten även efter det som hände med Vilhelm. Det är så roligt att få möjlighet att träffa Romeo, på samma gång som det gör ont i hjärtat när man tänker på hur Vilhelm skulle ha utvecklats och på det som vi aldrig fick chansen att uppleva med honom. Älskade Vilhelm - vi saknar dig så, vår lille änglapojke.

Muuuu!

På våra kvällspromenader brukar vi stanna och prata lite med ett gäng kossor och deras söta kalvar. Första gången Evis såg dem tyckte han att de verkade väldigt farliga, speciellt när de "pustade till" ibland. Men nu har han träffat dem så många gånger att han till och med försökte få en av dem att leka...

Ska vi leka? Kossan nonchalerar Elvis inbjudan till lek. (ursäkta den suddiga bilden men när Elvis ska få kossornas uppmärksamhet så går det i 100 knyck)