Åter till vardagen?

Kan man gå tillbaka till sin s k "vardag" igen efter att ha drabbats av en så otroligt stor sorg? Vissa stunder känns det inte så, man känner sig maktlös och vilsen. I torsdags var vi på återbesök hos läkaren och nu hade de fått alla provsvar angående Vilhelm och mig. Dessa visade inte på några infektioner eller några som helst fel, alltså räknas det som plötslig spädbarnsdöd i livmodern. Att mista Vilhelm på detta sätt känns så fruktansvärt meningslöst, men en liten tröst är det ändå att veta att inte någon hade kunnat förutse detta, det fanns ingen som kunde gjort något för att utgången skulle blivit annorlunda. Men den stora frågan "VARFÖR" kommer nog både jag och Johan att bära med oss resten av livet.

Den 26:e mars hade vi en begravningsgudtjänst för Vilhelm, där även våra familjer fick möjlighet att ta farväl av honom. Alla runt omkring oss behövde ju också få någon form av avslut. Det blev en fin och ljus stund, precis som jag och Johan önskade. Vi sjöng bland annat Idas sommarvisa - den handlar ju om det som alla barn borde få uppleva. Som avslutning hade vi valt psalmen Den blomstertid nu kommer -det är en av de vackraste psalmer jag vet och jag kan bara genom att höra den känna den där speciella känslan som man bara har vid just skolavslutningar. Vi kommer ju aldrig få uppleva några skolavslutningar med Vilhelm...Psalmen handlar ju också om livet och döden, men framför allt ger den hopp om att allt "föds på nytt".

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.

De fagra blomsterängaroch åkerns ädla säd,
de rika örtesängaroch lundens gröna träd,
de skola oss påminnaGuds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna som räcker året om.