Mer släktbesök

I fredags kom Markus och jämthunden Scott på besök. På gund av storleksskillnaden så lät vi dem träffas inomhus, utomhus hade nog leken blivit för vild. Det var fascinerande att se hur de kommunicerade med varandra. Det första Elvis gjorde var att lägga sig på rygg inför Scott och visa sin undergivenhet. Men det dröjde inte länge innan han försökte få Scott att leka.
Ute på grönområdet delade Markus med sig av inkallningstips. Så nu ska matte springa och skutta för att bli intressantare om Elvis inte lyssnar på "kom" och det funkar faktiskt! Likaså att gömma sig i buskarna då han vill knata iväg för sig själv - "hoppsan var är matte - bäst att hålla bättre koll på var hon är". Syster nummer 2, Christina har också varit här, Elvis charmade naturligtvis även henne men Jane är fortfarande favoriten! Syster nummer 3, Catarina har varit här och "fotat" nytillskottet. Fast Lycka tycker nog det är för mycket ståhej runt den där vilden som flyttat in.

Kattlucka

Äntligen har vi lyckats få en kattlucka på plats i dörren ut till rastgården. De flesta av katterna fattade på en gång hur den funkar.
och genom att studera dem så kom även Elvis på att igenom den där grejen kommer man ut...än så länge (vi får se upp så han inte fastnar när han blir större).

Katterna har förstått att Elvis har kommit för att stanna, en del av dem hoppades nog att han bara var här på besök ;o)
En av dem som han kommer bäst överens med är Monte, här delar de sovkorg för första gången!

Ännu en vecka

Oj vad veckorna rinner iväg, Elvis växer så det knakar ;o) Kolla in den här stiliga vinthundsprofilen!

En av favoritleksakerna är den här tennisbollen med snodd. Den håller han i munnen och ruskar på huvudet, så på samma gång "slår" han sig själv med bollen men vad gör det - bytet måste ju dödas till vilket pris som...

Fler besök hos hundkompisen Majken har det också blivit under veckan som gått. När de pausar från den vilda leken kan de vara så här söta tillsammans =)

Efter allt busande ihop med Majken så måste Elvis sussa en stund på soffan.

Här hemma har han kommit på en ny hobby - trädgårdsarbete... Här jobbar han så jorden yr i luften. Ännu roligare blev det när han hittade lökarna som husse stoppat ner där. Hur det ska gå med våra planer på att fixa iordning i trädgården kan man ju undra över. Ja med tanke på att Elvis gräver upp det vi gräver ner.

Ibland är han dock helt nöjd med att ligga i solen och njuta.

Kanske det här?

Vi har pratat om att kanske flytta ut på landet någon gång.

Kanske skulle vi köpa det HÄR huset?:-)

Då får vi gott om plats

Johan

Ännu en hundkompis

Elvis trodde nog inte det var sant när han fick träffa en ny hundkompis även idag, nämligen Tintin. Han är en blandning av vaktelhund/springerspaniel och hör hemma hos min syster och hennes man.

Det blev bus och lek på gräsmattan i vårsolen. Tintin fick även lite pälsvård vilket Elvis följde med intresse.

När man är whippetvalp passar man alldels utmärkt i famnen på alla som vill gosa. Här hos syster nummer 1, Inger.

Fingrar är goda....

Första hundkompisen

Igår, söndag var vi på besök hos Lena, där fick Elvis sin första hundkompis. Blandrastiken Majken var helfestlig tyckte han och de stormtrivdes ihop. Det var full fart som ni ser =)
Dit vill Elvis åka fler gånger!

Vår egen smaragd!

Förra lördagen hämtade vi hem det här lilla yrvädret i från Vara. Smaragdens Casino Royal, en whippetkille på 8 veckor. Jag har alltid önskar mig en egen hund och nu har jag fått en i present av Johan! Att vi gjorde verklighet av våra planer på att skaffa hund just nu beror helt enkelt på att vi vill få något att engagera oss i. Valpen ersätter absolut inte vår lille Vilhelm men han får oss att tänka på annat än vår stora sorg, vi måste komma in i rutiner igen och framför allt komma ut och träffa folk. Valpen har nu fått tilltalsnamnet Elvis. Hjärtekrossare som han är - alla som träffar honom faller pladask för detta charmiga energiknippe. Tja, katterna här hemma är kanske inte överförtjusta men de accepterar honom mer och mer för varje dag som går.

Tack snälla Bibbi och Leif på Smaragdens kennel för att ni lät denna supergoa kille hamna hos just oss!

Steg på vägen

I torsdag eftermiddag var vi och hälsade på Emelie och Daniel från föräldrargruppen och deras underbara lille Romeo. Detta med att träffa en liten bebis, hålla den och pussa på den var ett stort steg för oss. Tack snälla Emelie och Daniel samt Romeo för att ni hjälpte oss med detta!
Naturligtvis gjorde saknaden av Vilhelm sig påmind än mer just då men det kändes ändå bra att veta att vi kunde "överleva" just det ögonblicket.
Här hittar ni deras härliga blogg.

Åter till vardagen?

Kan man gå tillbaka till sin s k "vardag" igen efter att ha drabbats av en så otroligt stor sorg? Vissa stunder känns det inte så, man känner sig maktlös och vilsen. I torsdags var vi på återbesök hos läkaren och nu hade de fått alla provsvar angående Vilhelm och mig. Dessa visade inte på några infektioner eller några som helst fel, alltså räknas det som plötslig spädbarnsdöd i livmodern. Att mista Vilhelm på detta sätt känns så fruktansvärt meningslöst, men en liten tröst är det ändå att veta att inte någon hade kunnat förutse detta, det fanns ingen som kunde gjort något för att utgången skulle blivit annorlunda. Men den stora frågan "VARFÖR" kommer nog både jag och Johan att bära med oss resten av livet.

Den 26:e mars hade vi en begravningsgudtjänst för Vilhelm, där även våra familjer fick möjlighet att ta farväl av honom. Alla runt omkring oss behövde ju också få någon form av avslut. Det blev en fin och ljus stund, precis som jag och Johan önskade. Vi sjöng bland annat Idas sommarvisa - den handlar ju om det som alla barn borde få uppleva. Som avslutning hade vi valt psalmen Den blomstertid nu kommer -det är en av de vackraste psalmer jag vet och jag kan bara genom att höra den känna den där speciella känslan som man bara har vid just skolavslutningar. Vi kommer ju aldrig få uppleva några skolavslutningar med Vilhelm...Psalmen handlar ju också om livet och döden, men framför allt ger den hopp om att allt "föds på nytt".

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.

De fagra blomsterängaroch åkerns ädla säd,
de rika örtesängaroch lundens gröna träd,
de skola oss påminnaGuds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna som räcker året om.